Kontakt Logga in TS-bloggen

Varför lyckas Fokus?

"Vi har mer slit under fotsulorna"

Det unga samhällsmagasinet Fokus har medvind. 2009 ökade upplagan med imponerande 6 400 exemplar, en 26-procentig ökning till totalupplagan 30 500 exemplar.

I juni i år kom nästa kvitto på en succéresa i tidskriftsvärlden; i den senaste ORVESTO-undersökningen noterades antalet läsare till 53 000, en ökning på 26 procent. Chefredaktören Martin Ahlquist kunde aldrig drömma om den utvecklingen när han en varm sommardag 2005, tillsammans med några andra kollegor, slet med skrivbord och stolar uppför trapporna till de enkla lokalerna på Wallingatan i Stockholm, ett stenkast bakom LO-borgen. Fokus, "ja så blev namnet, mest av en tillfällighet", skulle sjösättas på den svenska tidningsmarknaden, ett riskprojekt av första graden.

– Jag ska ärligt erkänna att jag inte trodde på idén. Skulle detta kunna gå i Sverige? Ja, om vi kunde göra något som liknade The Economist men vem skulle ställa upp på
det, finansiellt?
Det krävs uthållighet, tålamod. Även om man gör ett sådant magasin hundraprocentigt rätt publicistiskt och marknadsmässigt handlar det om att få människor att ändra sina mediavanor. Förändringarna kan vara tydliga men det går inte fort, säger Martin Ahlquist när vi träffas över en fika i det utrymme som används
till sådantoch där den lilla redaktionen, tolv personer, samlas för sina möten
– det tuffaste varje fredagsmorgon när utvärderingen görs av senaste numret.

– Då är vi stentuffa mot varandra. Om vi tycker att någon av våra artiklar lika gärna kunde ha stått i Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet... då är den inte tillräckligt bra. Vi lägger ribban högt, därför att både vi själva och läsarna kräver det.

In i branschen på ett bananskal

Kvartetten som var med från början var Martin Ådahl, Karin Pettersson, Lars Granström, och Martin Ahlquist. Två är kvar på kommandobryggan: Granström (VD) och Ahlquist. När tankarna på Fokus födelse började arbetade Ådahl på Riksbanken, Pettersson fanns i politiken, hos Per Nuder, och hon återvände till det socialdemokratiska högkvarteret. De hade olika tankar och idéer om hur tidningen borde se ut. Martin Ahlquist hade den viktiga journalistiska erfarenheten med sig i bagaget, "jag halkade in i branschen på ett bananskal" som han uttrycker det. Ty Ahlquist är nationalekonom och undervisade i nationalekonomi vid Uppsala universitet, "jag efterträdde faktiskt Tomas Östros som grupplärare i internationell ekonomi, det är det enda jobb jag kommer att efterträda honom i…" Ahlquist upptäckte en annons i Finanstidningen som sökte en debattredaktör.

Han tyckte att yrkeskombinationen var perfekt men snabbt blev han redaktör på heltid, senare nyhetschef. Resan i journalistiken, med samhällsperspektivt intresse, gick vidare; producent i radioprogrammet "Gomorron världen", eko-reporter, korrespondent i New York, Finanstidningen.

– Det var nog tiden på "Gomorron världen" som inspirerade mig till den fördjupare journalistiken. Där kunde man ta ut svängarna, åtminstone ibland, med egna tankar. Det var lustfyllt att få göra längre inslag. Alla korrar längtade efter samma sak, om man gör något med höga journalistiska ambitioner vill alla vara med. Detta tog jag med mig till tidningsvärlden, när idén om ett Fokus började ta form.

Så övertalades Björkman

Men, som sagt – vem skulle satsa pengarna? Var fanns de finansiella musklerna och uthålligheten? Martin Ahlquist funderade i sin kammare. Det måste vara en person som har pengar, som vill göra något nytt och tycka det är roligt, som står utanför de existerande mediakulturerna men som förstår sig på publicistik och vågar släppa kontrollen till de personer som gör produkten.

– Så kom jag att tänka på Jonas Björkman. Han var finansman och hade erfarenheter från Veckans Affärer. Han var en skygg person som ville hålla sig diskret i bakgrunden, det visste jag. Men jag kände honom också som en person som drevs av intellektuell hederlighet och som var humanist, det senare var ju inte precis vad ekonomijournalisterna frågade honom om.

Vi träffades först i Lund, sedan på Falsterbo Horse show. Han tackade nej till vår idé om ett nytt samhällsmagasin. Men jag och vi andra var envisa, vi pratade med honom igen och plötsligt sa han ja till ett möte på sin gård i England. Han hade svängt i sin inställning och var beredd att bredda ägargruppen med bland annat Nordstjernan. Vi fick klartecken att köra, "men ingen långbänk, nu drar vi igång snabbt. " Och det gjorde vi, på senhösten 2005 kom första numret och vi hade fått garantier att hålla på några år för att bevisa trovärdigheten i projektet. Det har vi bevisat nu.

Tyvärr gick Jonas bort och fick inte uppleva den framgång vi nått, så här långt. Men vi är djupt tacksamma för vad han gjorde för Fokus, utan honom hade tidningen inte existerat. Hade han fortfarande levt tror jag att han visat upp ett finurligt leende, nickat stillsamt och sagt "bra jobbat."

Hur resonerade ni i utgångsläget?
– Att vara ett veckomagasin som lever i det aktuella nyhetsflödet. Månadsmagasinen ställer sig utanför agendan. Vi ville bredda och fördjupa nyhetsmaterialet, vårt innehåll ska räta ut dom frågetecken som ställs i nyhetsflödet, om en jordbävning, ett brittiskt val eller i en svensk valrörelse. Vi ska berätta och ge svar med hög språklig ambition. Det ska vara en lust och fröjd att läsa våra texter och man ska få veta något bakom det som synes ske.

Vårt motto kan lyda så här: kvalité, fördjupning, aktualitet, däri ligger också förklaringen till vår upplageframgång.

Noggrann rekrytering

– Vi rekryterade skribenter med omsorg, Lisa Bergman och Anna Ritter var med från början. Vi hittade Torbjörn Nilsson, en gudabenådad skribent som inte var lanserad i några andra större tidningar. Ett av hans reportage, om Maria Wetterstrand, var i Stig Dagerman-klass. Vi har fått stort genomslag med ett antal artiklar, till exempel de nya uppgifterna om Raoul Wallenberg, ett tips vi fick från amerikanska forskare som tyckte att vi är det mest seriösa magasinet i Sverige. Vi är, numera, ofta citerade. Ibland får vi inte credit men det har vi lärt oss leva med. Vi vet vad vi kan, vi vet vad vi gräver fram som andra inte orkar eller förmår.

Hur går det ekonomiskt?
– Bättre. Men visst var 2009 ett tufft år även för oss. Vi drabbades ju också av den dykande annonsmarknaden. Men vi går mot lönsamhet. Vi har en trogen och växande läsekrets, den är ofta högutbildad och jämnt fördelad mellan kvinnor och män. Snittåldern är runt 40 år.

Hur ska ni tackla valrörelsen?
– Genom att leta efter "tvärt-om-vinklarna." Vi ska berätta det som politikerna inte själva vill berätta om. Vi ska ta reda på vad dom egentligen menar i det dom säger, när kamerorna och bandspelarna inte är på. Det ska genomsyra vårt jobb. Det är extra jobbigt och kräver bättre källor, mer slit på fotsulorna. Men det tillför någonting. Det är därför Fokus behövs.

Ken Olofsson, för TS.

FAKTA FOKUS:

TS upplaga helår 2009 (per utg. dag): 30 500
Ansvarig utgivare och chefredaktör: Martin Ahlquist
Grundad: 2005
Utgivare: FPG Media AB

Tillbaka